En kvinna skyndar till sitt arbete en mycket tidig morgon. Hon möter inte någon på vägen, det är bara hon ensam med naturen. När hon nästan kommit fram ser hon något som inte stämmer. Hon förstår det inte först, men snart inser hon vad det är. Det hänger en kropp i Dalmansporten. En människa har blivit bragd om livet.
Polisen på Gotland med kommissarie Anders Knutas i spetsen är förbryllade. Mannen som mördats och hängts upp till allmän beskådan är ingen mindre än Egon Wallin, ägare till ett anrikt och framgångsrikt galleri i Visby. Knutas har själv vid ett flertal tillfällen träffat Egon Wallin och har svårt att se att denne sympatiska man skall ha varit inblandad i något som kunnat leda till att han blivit mördad. Men det visar sig att han levt ett dubbelliv så hemligt att inte ens han fru sedan flera decennier hade någon som helst aning om vad som pågick. Men hon hade å andra sidan fullt upp med sitt eget hemliga liv...
Detta är bok nummer fyra av Mari Jungstedt där hon skriver om hur kommissarie Anders Knutas och hans team löser mord på Gotland. Jag gillar att läsa böcker i kronologisk ordning och de första tre läste jag så sent som i våras och föll pladask för Mari Jungstedt - ännu en svensk, kvinnlig kriminalförfattarfavorit hos mig!=) Man bjuds inte bara på en spännande läsupplevelse, man blir en smula mer allmänbildad på kuppen också.;-)
14 kommentarer:
En Ljungstedts-bok är aldrig fel :-)
Och ännu bättre blir det om man kryper upp i en mysig fotölj, drar en filt över sig och lite tända ljud.
Precis! Du har helt rätt Pia!=)
Jag gillar också Mari Jungstedts böcker. Lättlästa och spännande och med en hel del fakta om Gotland :-).
Boksnoken: Jag har aldrig varit på Gotland men är sååå sugen på att åka dit efter att läst Jungstedts böcker! Trots alla mord!;-)
Förra sommaren var jag faktiskt i Fjällbacka efter inspiration från Camilla Läckbergs böcker.=)
Jag har varit på Gotland en gång, när jag var 5 år. Har bara vaga minnen från den resan - skulle gärna åka dit igen och friska upp minnena!
Boksnoken: Vet du, när jag var i Fjällbacka förra sommaren insåg jag att jag varit där när jag var liten! Inte fel alls att friska upp minnena!;-)
Hihi, vad lustigt :-).
Man blir faktiskt inspirerad att åka till vissa ställen efter att ha läst böcker som utspelar sej på just den platsen. Öland skulle jag tex gärna åka till efter att ha läst Johan Theorins böcker.
Jag har aldrig last henne, men hon later valdigt bra. Jag brukar ha perioder da det enda jag laser ar deckare, sa da skulle hon nu passa!
Åh, har du inte läst henne så har du något att se fram emot!=)
Jag vet inte varför det inte blev av att jag inte läste något av henne förrän i våras, men jag är verkligen glad att jag köpte den där första boken.=)
Boksnoken: Och Island efter att ha läst Arnaldur Indridason. Jag arbetade med en isländsk sjuksköterska för något år sedan, och nu har hon flyttat hem igen, men frågan är om inte jag ska hälsa på henne snart.=)
Jag har bott på Island 1½ år :-). Min man och jag träffades där! Nu önskar vi att vi nån gång kunde resa dit med barnen och visa dem var mamma och pappa träffades... Ett vackert land med gästvänliga människor!
ÅÅÅååååhhh! Har du bott där?! Hur kom sig det? Spännande!=)
Jag hade en isländsk pojkvän för ungefär 100 år sen, och ett år firade vi jul och nyår hos hans familj i Reykjavik. Jag blev fascinerad av landet (kan man låta bli? :-) ) och ville se mer. Det blev slut med pojkvännen, men året efter åkte jag till Island som nordjobbare. Jobbade på bondgård och skulle bara stanna över sommaren men blev kvar i 1½ år :-). Träffade som sagt min man den sommaren - han är svensk och hade kommit till Island för att jobba via en annan organisation än Nordjobb. Det är ett antal år sen och här är vi nu, gifta med tre barn :-). Vi har inte varit på Island sen vi åkte därifrån 1998, men det skulle verkligen vara jättekul att åka tillbaks nån gång.
Åh, det låter ju precis som hämtat ur en bok!=) Spännande att ha bott på Island, att verkligen få se landet "på riktigt". Jag s k a åka dit en dag, men det lär ju bli den superturistiga versionen à la max två veckor. Fast hellre det än att inte åka alls.=)
Skicka en kommentar