Tusenskönor, Kristina Ohlsson

Ett prästpar hittas skjutna i sin våning och det finns ett avskedsbrev skrivet av maken, tillika prästen. Men vännerna som hittade prästparet är helt säkra på sin sak - prästen Jakob Ahlbin skulle aldrig någonsin begå en sådan handling!

Fallet hamnar på Alex Rechts och hans specialgrupps bord. Parallellt med detta fall får de ytterligare en utredning att tampas med, en okänd man har blivit påkörd och avlidit av sina skador utanför universitetet. Han hade inga identifikationshandlingar på sig, däremot ett flertal små, hoprullade lappar med arabisk skrift. Och en ring. Vad betyder detta? 

Båda fallen tar märkliga vändningar och gruppen kämpar mot tiden för att hitta prästparets ena dotter för att hinna överlämna dödsbeskedet innan kvällstidningarna föregår dem med ett besked utbasunerat på löpsedlarna. Den andra dottern avled ju så tragiskt, men dödsorsaken får flera närstående till den krympande familjen att tvivla...

När jag läste Kristina Ohlssons första bok, Askungar, så irriterades jag otroligt mycket av hur hon lät sin främsta huvudperson Fredrika Bergman göra sig själv till ett offer var och varannan sida hela första delen av boken. Hur tufft det var att som kvinna och civilanställd arbeta inom polisen. Det blev bara uttjatat tycker jag, men jag fortsatte ändå läsa boken då jag tyckte intrigen var otroligt spännande. 

I denna uppföljare slapp vi denna ständiga upprepning om hur synd det var om henne som hade det så tufft, nu kunde man fokusera på en stark handling redan från början. Jag började läsa och slutade inte förrän klockan var över tre inatt då jag läst ut den. Verkligen en bra uppföljare! Spännande intrig och ett bra tempo i boken. Hade jag varit nagelbitare skulle mina naglar ha varit ordenligt reducerade vid det här laget! Nu vill jag inget annat än att kasta mig över nummer tre som står och väntar i bokhyllan, men jag skall suga lite på den karamellen och välja något helt annat istället och låta denna bok smälta en stund.

Den dubbla tystnaden, Mari Jungstedt

Några par som bor i samma område i Visby åker alltid på en resa tillsammans varje år. Detta året är inget undantag. Vännerna beger sig till Fårö för att delta i Bergman-veckan och planen därefter är att bege sig till Stora Karlsö för att hjälpa till med märkning av fågelungar som hoppar från berget för att ta sig ut i havet.

Men allt blir inte enligt planen, alla kommer inte med till Stora Karlsö. Dock så är det inget konstigt med det första avhoppet, men när ytterligare en person saknas så förstår övriga gruppen att något inte är som det skall vara. En illa tilltygad kropp hittas och det visar sig finnas ett vittne till händelsen som utan tvekan är ett mord.

Kommissarie Anders Knutas får fallet på sitt bord, men han och hans team kommer först ingenstans med fallet och de beslutar sig för att ta hjälp av Martin Kihlgård från Rikskriminalen, som vid tidigare mordfall. Dock är det ingen som lyckas få några värdefulla upplysningar från den lilla gruppen, ingenting som kan ge svar på några frågor som kan leda utredningen framåt. Men det finns en annan granne som är desto mer pratsam, och kanske har polisen fått den öppning de så väl behöver...

Som alltid när jag läser någon bok ur kriminalserien om kommissarie Knutas av Mari Jungstedt så fastnar jag direkt i boken. Det är nog en kombination av en intrig som passar mig och att det hela äger rum på det vackra och lite mystiska Gotland.

Den dubbla tystnaden var inte lätt att klura ut för mig som läsare, det var inte förrän alldeles i slutet det gick upp för mig vem som var den skyldige och det gillar jag, att spänningen bibehålls i det längsta. Mari Jungstedt kan verkligen hålla sina läsare på sträckbänken med hög puls. Jag har även nästkommande bok, men skall nog vänta lite med den, lite som att vänta med öppnandet av julklapparna på julafton till kvällen.