Gräset sjunger, Doris Lessing

I Sydrhodesia växer Mary upp på en farm med sin bittra mamma och alkoholiserade pappa. Hon flyttar in till staden och får arbete, vänner och bostad i ett hem för unga, ogifta kvinnor. Hon trivs med sitt liv och får lyssna till sina vänners klagomål när det gäller det motsatta könet. Själv har hon inte en tanke på att gifta sig. Hon har manliga vänner och trivs med det, men skulle aldrig drömma om att ändra på något i sin tillvaro. Men så får hon höra ett samtal mellan två av sina vänner, och de talar om henne. Hela hennes värld rämnar. Hon är nu trettio år, men känner press på sig att förändra sig för att passa in i världen enligt hur hennes vänner ser på den. Hon börjar nu jakten på en make, och träffar efter en misslyckad och förödmjukande förlovning, Dick Turner. De gifter sig hastigt och Mary flyttar in hos den fattige farmaren på hans avlägsna gård. Allt eftersom tiden går blir Mary alltmer lik sin mamma, hon blir alltmer bitter på livet. Och undergången är oundviklig.

Doris Lessings Gräset sjunger skiljer sig från många andra böcker genom att inleda med slutet och sedan låta oss veta vad som drev fram denna händelse. Att avslöja hur en bok slutar i det första kapitlet skulle kunna resultera i att läsaren lägger ifrån sig boken för gott utan att läsa en enda rad ur den igen, men i detta fall var det otroligt lyckat. Trots att jag redan visste vad som skulle ske, och trots att det var en mycket mörk och dyster roman, så fängslade den mig. Marys förändring, hur hon blir en så hatisk, bitter och destruktiv person från att ha varit en så oskuldsfull och naiv flicka och ung kvinna, fascinerar mig. Att få en inblick i hur man kunde tänka och resonera i Afrika åren runt 1950-talet var skrämmande, så mycket hat som flödade. Och rädsla, rädsla för att den svarta befolkningen inte skulle fortsätta att låta sig tryckas ned av den vita inflyttade befolkningen. En otroligt stark och läsvärd roman som vidgade mina vyer.