En förtjusande man, Marian Keyes

Lola blir dumpad av sin pojkvän på ett oerhört grymt sätt, nämligen via tidningen där hon får läsa att han ska gifta sig med någon annan! Hela hennes värld rasar, och hon slår läger utanför hans bostad och ringer kompisen efter soppa utan klimpar för att hon ska kunna stanna i flera dagar om så krävs. Jobbet kan hon inte sköta alls, och till slut blir hon skickad till kusten på andra sidan ön för karantän för att inte hela hennes företag ska gå i stöpet. Utåt sett heter det inspirationsresa i New York...

Marian Keyes kan verkligen konsten att skriva om svåra ämnen utan att det blir alltför tungt, då hon varvar med avsnitt som är helt hysteriskt roliga! I den här boken handlar det om kvinnomisshandel, och om en man som inte alls är det minsta förtjusande på något sätt. Vi får följa Lolas inre resa, till att hitta sig själv igen, och vägen tillbaka till en positiv självkänsla. Boken låter oss också följa Alicia, Grace och Marnie, som också på något vis hamnat i denne mans klor, vars grepp det är så oerhört svårt att ta sig ur. Trots hans, som sagt, allt annat än förtjusande sätt.

Vålnader, Paul Auster

Blue är privatdetektiv och får ett uppdrag av en man som heter White. Han ska bevaka en man vid namn Black, och ger sig i kast med uppdraget omgående. Allt eftersom bevakningen pågår, månaderna går, så börjar Blue på att fundera på saker och ting. Är han lurad? Av White? Eller av White och Black? Han ringer sin forne chef Brown, men av honom får han ingen hjälp. Detta är något han måste ordna upp alldeles själv.

Den andra boken av New York-trilogins tre delar, Vålnader, kändes som en upprepning utav den första. Här handlade det visserligen om Blue, Brown, Black och White, men det var samma tema som i första boken. Bevaka och följa efter, tappa bort sig själv på vägen, massa sidospår där Paul Auster visar upp sin kunskap om stora böcker i litteraturens historia, och så vidare...

Stad av glas, Paul Auster

Författaren Quinn blir uppringd flera kvällar av en person som vill anlita detektiven Paul Auster. Till slut säger han att personen har kommit rätt, att det är han som är denne Paul Auster. Han går på ett möte med personen som vill anlita honom och efter det blir ingenting som det en gång var.

Jag har väldigt blandade känslor för denna första del av New York-trilogin. Å den ena sidan så formulerar sig Paul Auster otroligt vackert, men när jag sedan kommer några sidor längre i boken så blir det på en ren kiss- och bajsnivå. Två exempel: "Följden blev att han redan från första ögonblicket förlorade terräng och kom efter sig själv." (Sidan 21). Andra exemplet: "Gegga megga smula tugga ner. Pang pang badang." (Sidan 27).

Följden för mig blev att jag tappade läslusten... Men skam den som ger sig! Även om det gick väldigt långsamt så läste jag ut den, jag ville ju veta orsaken till att den fått så strålande kritik.