Tusenskönor, Kristina Ohlsson

Ett prästpar hittas skjutna i sin våning och det finns ett avskedsbrev skrivet av maken, tillika prästen. Men vännerna som hittade prästparet är helt säkra på sin sak - prästen Jakob Ahlbin skulle aldrig någonsin begå en sådan handling!

Fallet hamnar på Alex Rechts och hans specialgrupps bord. Parallellt med detta fall får de ytterligare en utredning att tampas med, en okänd man har blivit påkörd och avlidit av sina skador utanför universitetet. Han hade inga identifikationshandlingar på sig, däremot ett flertal små, hoprullade lappar med arabisk skrift. Och en ring. Vad betyder detta? 

Båda fallen tar märkliga vändningar och gruppen kämpar mot tiden för att hitta prästparets ena dotter för att hinna överlämna dödsbeskedet innan kvällstidningarna föregår dem med ett besked utbasunerat på löpsedlarna. Den andra dottern avled ju så tragiskt, men dödsorsaken får flera närstående till den krympande familjen att tvivla...

När jag läste Kristina Ohlssons första bok, Askungar, så irriterades jag otroligt mycket av hur hon lät sin främsta huvudperson Fredrika Bergman göra sig själv till ett offer var och varannan sida hela första delen av boken. Hur tufft det var att som kvinna och civilanställd arbeta inom polisen. Det blev bara uttjatat tycker jag, men jag fortsatte ändå läsa boken då jag tyckte intrigen var otroligt spännande. 

I denna uppföljare slapp vi denna ständiga upprepning om hur synd det var om henne som hade det så tufft, nu kunde man fokusera på en stark handling redan från början. Jag började läsa och slutade inte förrän klockan var över tre inatt då jag läst ut den. Verkligen en bra uppföljare! Spännande intrig och ett bra tempo i boken. Hade jag varit nagelbitare skulle mina naglar ha varit ordenligt reducerade vid det här laget! Nu vill jag inget annat än att kasta mig över nummer tre som står och väntar i bokhyllan, men jag skall suga lite på den karamellen och välja något helt annat istället och låta denna bok smälta en stund.