För några veckor sedan såg jag Lyckan, kärleken och meningen med livet på bio. Boken läste jag för ett par år sedan. Det var innan det ens var tal om att det skulle bli en film av det hela, så alla bilder jag fick när jag läste den, var mina egna. Det är ju vanligtvis där det krockar för mig. Inte bara att filmen inte innehåller allt som finns med i boken, vilket jag ju förstår är mission impossible med tanke på en vanlig films speltid. Ytterligare en anledning är ju att jag redan målat upp hela historien för mitt inre under tiden då jag läser boken, vilket i regel alltid brukar vara något helt annat än vad filmernas skapare ger publiken...
Vad tyckte jag då? Jo, en bra film som jag absolut kan tänka mig att se igen. Jag visste ju redan innan att jag skulle tas med på ett äventyr, att få ta del av ett liv som inte är det vanliga "leva-som-alla-andra-livet". Mycket jag förväntade mig fanns där, i filmen också. Sedan hade ju såklart filmskaparen sina visioner med filmen, vilket inte riktigt följde boken, men så är det ju ofta, så där blev jag ju inte förvånad. Fast jag är ändå glad att jag hade läst boken, vilket gav mig ett annat djup och förklaringar till det som utspelades på bioduken. Det hade uppenbarligen inte tonårstjejerna som satt bredvid mig. Oj, vilka kommentarer de hasplade ur sig! De trodde säkert att de skulle få se en klassisk Julia Roberts-film à la romantisk komedi som de hon gjorde i början. Men, men. Det skadar ju aldrig att vidga sina vyer!;-)
Vad tyckte jag då? Jo, en bra film som jag absolut kan tänka mig att se igen. Jag visste ju redan innan att jag skulle tas med på ett äventyr, att få ta del av ett liv som inte är det vanliga "leva-som-alla-andra-livet". Mycket jag förväntade mig fanns där, i filmen också. Sedan hade ju såklart filmskaparen sina visioner med filmen, vilket inte riktigt följde boken, men så är det ju ofta, så där blev jag ju inte förvånad. Fast jag är ändå glad att jag hade läst boken, vilket gav mig ett annat djup och förklaringar till det som utspelades på bioduken. Det hade uppenbarligen inte tonårstjejerna som satt bredvid mig. Oj, vilka kommentarer de hasplade ur sig! De trodde säkert att de skulle få se en klassisk Julia Roberts-film à la romantisk komedi som de hon gjorde i början. Men, men. Det skadar ju aldrig att vidga sina vyer!;-)